ATT SKAPA ETT KULTURARV

HOKUSAI OCH DEN JAPANSKA TRÄSNITTSKONSTEN

För att markera lanseringen av vårt samarbete med The Met, som firar Katsushika Hokusai, bad vi konstnären Hiroko Imada att skapa ett träsnitt för att fira samarbetet. Hiroko är en konstnär född i Tokyo och är specialiserad på att lära ut japanska träsnitt. Vi tillbringade dagen med Hiroko i hennes ateljé för att lära oss mer om vad som gör det japanska träsnittet unikt, om hur man bevarar och lär ut traditionella metoder - och om hennes vilja att skapa en lång karriär utan att kompromissa med autenticitet och gränslös kreativitet.

Kan du inte se filmen ovan? Du kan behöva ändra dina cookieinställningar: ÄNDRA INSTÄLLNINGAR

Behöver du undertexter? Klicka på symbolerna längst ner till höger för att välja språk. Fler språk kan hittas genom "auto-Translate"

"JAG SÄGER ALLTID TILL MIG SJÄLV ATT MIN KARRIÄR FÖRMODLIGEN KOMMER ATT BÖRJA NÄR JAG ÄR 60 ÅR - SEDAN KAN JAG ARBETA TILLS JAG ÄR 90 ELLER TILL OCH MED 100."

 

DM'S: Berätta om ditt arbete. Vad lockade dig till träsnittet?

Hiroko Imada Från början studerade jag den japanska träsnittsmetoden i Japan när jag studerade på universitetet. Sedan kom jag till Storbritannien för att studera tryckkonst som doktorand vid Slade School of Fine Art. Min lärare sa till mig att metoden inte var särskilt känd här och att jag borde börja undervisa den - så jag kände att jag bör öva på det. Jag började producera mina japanska träsnitt tillsammans med andra metoder som litografi.

DM'S: Vad inspirerar dig i ditt arbete?

Hiroko Imada Det är en svår fråga! Min inspiration kommer främst från naturen och dess rörelse - jag har alltid försökt att fånga rörelsen i abstrakt format. Jag försöker först absorbera ögonblicken inom mig själv, för att sedan uttrycka dem på mitt sätt i stället för att bara vara observant.

"SOM KONSTNÄR I DAG VÄLJER JAG MINA MOTIV SJÄLV - JAG HAR STÖRRE KONSTNÄRLIG FRIHET."

DM'S: Kan du berätta om din process för oss?

Hiroko Imada Först designar jag träklossen med hjälp av all information som jag har samlat och fotografier som jag har tagit. Sedan väljer jag ut den naturliga rörelsen i bilderna och skapar en riktigt grov skiss. När jag undervisar detta fokuserar jag på noggrannheten i processen, men mitt eget arbete är väldigt spontant. Om det är för planerat förlorar jag flödet i linjerna, vilket gör att den naturliga känslan av rörelse förloras.

DM'S: Hur stötte du först på Hokusais verk?

Hiroko Imada Hokusai är så välkänd i Japan - och i hela världen. Som barn måste jag ha stött på Hokusais verk - men det är nästan som om jag inte minns det, för det har alltid funnits där, så jag kan inte identifiera det första ögonblicket. Jag har känt till det sedan jag föddes. Japansk träsnittstryckning är mycket naturligt för oss, vi lärde oss metoden i enkel form i grundskolan - så alla kan grunderna.

"HOKUSAIS VERK HADE ALLT. DYNAMIK, ENKELHET OCH KRAFT."

DM'S: Hokusai arbetade i ett team, medan du arbetar ensam.  Hur påverkar detta din process?

Hiroko Imada På Hokusais tid betraktades japansk träsnittstryckning inte riktigt som "konst" - det var mer som att fotografera för en tidning eller en tidskrift. Många händer användes för att framställa ett enda tryck. Som konstnär i dag väljer jag själv mina motiv. Jag har större konstnärlig frihet - och inget publicistföretag! Så jag producerar allting själv. Det är inte lätt att nå upp till Edo-periodens standard - de hade en specialist som ansvarade för varje del av processen, medan vi sköter allting själva.

DM'S: Varför tror du att Hokusais verk korsade klassstrukturerna och attraherade så många?

Hiroko Imada Jag tror att det beror på att Hokusai hade allt i sitt verk. Dynamik, enkelhet och kraft. Trycken var små och lättillgängliga, och hans motiv var hämtade från vanliga människors vardag, på så vis tilltalade de alla.

DM'S: Hokusai sägs ha sagt att inget han gjorde före 70 års åldern var värt att bry sig om - hur kan man vara målmedveten?

Hiroko Imada Jag säger alltid till mig själv att min karriär förmodligen kommer att börja vid 60 års åldern, så jag behöver inte stressa. Jag kan ta ett steg i taget och utveckla mitt arbete. För att det ska fungera måste jag förstås hålla mig frisk - så det är min största prioritet. Då kan jag arbeta tills jag är 90 eller till och med 100 år!